Vad ska man säga??

Ojojoj , jag är en usel bloggare då det gäller antalet skrivna inlägg, men tydligen en bra sporre för andra i samma situation så jag kör igång igen och hoppas bli bättre på att skriva oftare denna gång;)

Jag har suttit och läst mina inlägg igen och mönstret är tydligt, gång på gång tror jag att jag kan börja äta en massa godis och att jag ska kunna hantera det, men icke!!!

Det är svårt att inte få vara som alla andra och kunna unna sig, sånt som i folkmun är att unna sig, fredagsmys, efterrätter, godis på bio, god glass en varm sommardag, mm.

Det är svårt när man är uppvuxen med, godis, chips, kakor mm, och när man från tidig ålder letat allt som har med socker att göra.

Det svåra är alltså att vända på detta och inse att det inte är det söta som är belöning i livet!!!

Jag gillar sallad, nyttiga maträtter, att äta sunt, men jag dras till allt som inte en kropp behöver, hamburgare med strips, pizza, varma mackor, efterrätter, kaka till kaffet efter maten , godis och chips på helgerna(och även andra kvällar och ibland dagar).

Jag tror också att man är olika känslig för att bli en beroendemänniska och att det också går lättare för en del och svårare för en del att klara av att stå emot.

Hade det gällt alkohol eller andra droger hade det också varit lättare att få tex sjukvården att förstå att detta är en drog. Jag har så många gånger försökt få sjukvården att förstå att jag behöver stöttning i detta, men dom fnyser nästan åt det. Tänk att det ska vara så svårt att försöka se att detta har blivit ett stort samhällsproblem.......

Ska alla som lider måsta vänta 10-15 år för att sjukvården ska få en aha upplevelse och vakna upp och se att detta är ett STORT problem?????

Just nu är jag alltså inne i en bra period och håller mig borta från allt, med andra ord, NEJ TACK, till allt. Vilket är ett måste för mig. Jag måste sköta kosten 100 % och låta bli allt sött, vilket jag tror är det enda raka när man är så kraftigt sockerberoende som jag är.

Jag märker också att resten av familjen äter mycket bättre och mindre socker när jag sköter mig, vilket är ett måste för det flödar verkligen av socker hemma när jag ballar ur.

Mina barn är mkt medveten om detta problem och jag vet också att dom läser min blogg, vilket gör att jag kanske måste tänka på vad jag skriver, men vi har en öppen dialog om detta hemma och eftersom jag anser att det är ärftligt att vara en beroendeperson så är mina avkommor absolut i farozoonen.

Jag kommer säkert att få kommentarer på att jag inte ska blanda in mina barn i det här, men som tur är, är jag en vuxen person och får skriva vad jag vill, åh jag älskar mina barn över allt annat och vill inte att dom ska behöva lida som jag gör och har gjort.

Så Caisa och Thea, kom ihåg att jag alltid vill erat bästa och att jag alltid kommer att stötta er och hjälpa er med vad ni än behöver hjälp med. <3 .
Åh som ni vet kära barn blir mamma  en mycket snällare mamma när jag låter bli socker!

Detta får vara allt för idag och sen hoppas jag att jag kommer att uppdatera denna sida lite oftare nu.

Tjingeling!