Long time.....
Fredag kvällar är tunga, tycker jag. Det är liksom dagen då allt det här myset ska till, fredagsmys!!! Just denna fredagkväll är lite tung, ensam hemma, inge bra mat hemma, inge bra snacks hemma, ganska slut på så jag ids inte åka på affären heller. Jag har varit sockerfri sen 8 oktober så det börjjar vara ett tag nu, det går bra och jag är alldeles övertygad om att det delvis beror på dom tillskott jag stoppar i mig .
Min fina Veronica ser ju till att jag får i mig det jag ska så att det går lättare. Denna vecka har denna underbara Veronica betytt alldeles extra mycket för mig. Jag har kännt denna mystiska, spännande kvinna sen jag gick på gymnasiet och det börjar ju vara sisådär 20 år. Så fort jag såg henne i klassrummet visste jag att henne ska jag ha;-) ;-) ;-). Jag älskar denna fina tjej, som inte fattar själv hur underbar hon är. Den bästa sidan är helt klart när hon får sina skrattanfall, det är det härligaste jag vet, åh oj vad många gånger jag skrattat med henne. En gång skrattade vi så att folk började kasta grejer på oss inne på Max, för att dom blev less på oss. Så i min ensamma, kalla, blåsiga, hungriga kväll vill jag hylla dig Veronica Sehlberg Sehlin för att du är den underbaraste av alla underbara. TACK för att du finns tokfia >3
fredag 30 november 2012
tisdag 20 november 2012
Stiltje!
Hallå!
Veckorna bara flyger fram och tydligen mina sockerfria dagar med då, vilket är bra naturligtvis!
Jag har så många runt mig nu som kämpar liksom jag så jag tror det går lättare då, man känner sig inte så ensam. Att min man kämpar med mig gör ju inte saken sämre. Jag önskar jag kunde dela med mig av hur stabil jag är i humöret, typ att ni flyttar in i mitt huvud för att känna skillnaden, när jag sockrar och inte. Jag mår så jäkla bra helt enkelt. Önskar att jag alltid skulle må så här. Tänk OM allt mitt lidande sen jag var tonåring, beror på sockerberoendet??????? Vilket jäkla vansinne att ha hållt på i så många år med illamående, och det kanske hade kunnat lösas genom rätt kost redan då!!! Jag var ju så inne på det här med kost och utrensning av kroppen redan för 20 år sedan, men det var inte så inne då så det rann ut i sanden tills nästa gång jag tog tag i det.
Har fått höra många ggr att jag bara påbörjar saker och att det inte leder till nånting, men ack jag tror dom har fel. Jag har lärt mig så oerhört mycket som hjälper mig hela tiden och som också tydligen hjälper många andra i samma situation, så jag tror dom hade fel. Jag känner mig som en vinnare som i allafall kämpar och kämpar och tar tag i problem, ibland lyckas det och ibland inte, men jag försöker lösa mina problem och mitt illamående och jag är öppen för förslag och jag fördömmer inte andras idéer.
Jag är oerhört stolt också över flera personer i min omgivning som kämpar varje dag för att få må bra eller i alla fall bättre. Ni får en Silverstjärna av mig, åh det är bara för att jag tycker bättre om silver än guld.
Nu ska jag ta hand om mitt fröbröd som jag fick ett ryck och bakade kl 22 ikväll, inte helller likt mig, att köra igång ett bak, inte alls egentligen, men framförallt inte klockan 22 på kvällen:-)
Sov så gott alla fina vänner!
Veckorna bara flyger fram och tydligen mina sockerfria dagar med då, vilket är bra naturligtvis!
Jag har så många runt mig nu som kämpar liksom jag så jag tror det går lättare då, man känner sig inte så ensam. Att min man kämpar med mig gör ju inte saken sämre. Jag önskar jag kunde dela med mig av hur stabil jag är i humöret, typ att ni flyttar in i mitt huvud för att känna skillnaden, när jag sockrar och inte. Jag mår så jäkla bra helt enkelt. Önskar att jag alltid skulle må så här. Tänk OM allt mitt lidande sen jag var tonåring, beror på sockerberoendet??????? Vilket jäkla vansinne att ha hållt på i så många år med illamående, och det kanske hade kunnat lösas genom rätt kost redan då!!! Jag var ju så inne på det här med kost och utrensning av kroppen redan för 20 år sedan, men det var inte så inne då så det rann ut i sanden tills nästa gång jag tog tag i det.
Har fått höra många ggr att jag bara påbörjar saker och att det inte leder till nånting, men ack jag tror dom har fel. Jag har lärt mig så oerhört mycket som hjälper mig hela tiden och som också tydligen hjälper många andra i samma situation, så jag tror dom hade fel. Jag känner mig som en vinnare som i allafall kämpar och kämpar och tar tag i problem, ibland lyckas det och ibland inte, men jag försöker lösa mina problem och mitt illamående och jag är öppen för förslag och jag fördömmer inte andras idéer.
Jag är oerhört stolt också över flera personer i min omgivning som kämpar varje dag för att få må bra eller i alla fall bättre. Ni får en Silverstjärna av mig, åh det är bara för att jag tycker bättre om silver än guld.
Nu ska jag ta hand om mitt fröbröd som jag fick ett ryck och bakade kl 22 ikväll, inte helller likt mig, att köra igång ett bak, inte alls egentligen, men framförallt inte klockan 22 på kvällen:-)
Sov så gott alla fina vänner!
onsdag 14 november 2012
Yeeeeeees!
I dag måste jag hylla mig själv, för i dag stod vågen på minus 6 kg, åh det är en stor seger för mig. I morgon kan det stå nåt helt annat eftersom min kropp är som den är, men idag är jag överlycklig över minus 6 kg;-)!
Tack för mig... hej!
Tack för mig... hej!
måndag 12 november 2012
Tiden flyger fram!
Hjälp vad tiden går fort!
Nu har det gått en vecka till sen jag skrev sist.
Livet flyter på som vanligt och jag har fått en lite annan syn på livet sen i lördags.
Vi var på klassfest sen gymnasiet och vi fick höra varandras 20 åriga historia. Mitt liv kändes helt plötsligt ganska bra och enkelt. Mitt hjärta brast i tusen bitar när jag fick höra att en av oss blivit änka , lämnad med två små barn. Ojojoj vad jag helt plötsligt har det bra , kände jag.
Livet går vidare för både henne och för oss andra och på nåt sätt klarar vi ju av det mesta.
Flera stycken på denna klassfest är vänner som jag träffar ofta och flera av dom är mina fina "socker"vänner;-)
Det var så härligt att få göra en meny(ja det var jag som gjorde det)som var anpassad efter oss. Jag hade en sån inspiration att skapa en måltid som skulle vara god och nyttig och utan socker. Önskar att jag hade en bild på bordet där buffén stod, den var ganska snygg om jag får säga det själv. Buffén bestod av ett stort fat med sallad, dubbelmarinerad kyckling, dubbelmarinerad fläskfilé med citron, ruccolasås, kantarellsås, potatis och morotsklyftor i ugn för dom som fick äta;-), baguetter, och lchf knäckebröd som Veronica bakat, kanske det godaste bröd jag ätit på länge;-) . Till efterrätt åt vi lchf chokladmousse , jordgubbar och blåbär från Solveig, och grädde. Sen serverades nötter och chips och en STOR FRESTANDE SKÅL MED GODIS, ganska bra att utsättas för det faktiskt. Så vi surrade och surrade och jag gick och la mig kl 3.
Detta innebar att min man för första gången sen han blev pappa, inte blev uppvaktad på farsdag. Kändes inte bra då jag är väldigt noga med att uppvakta alla som uppvaktas ska. På tal om min man, så har han på dessa veckor vi hållt på med kostbytet loosat 10 kg, grattis till han;-) Nej jag är inte bitter, inte då. Jag får vara nöjd med mina 3 kg;-). Känns såklart lite surt men jag är ju medveten om det, så jag vet att det tar lång lång tid för mig att få kroppen att släppa vikt.
Men jag fick ett så fint sms av min fina vän Sara idag, jag har inte träffat henne på länge och efter en kaffekopp och en massa surr åkte hon hem och jag fick världens finaste sms av henne. Andra gången på kort tid som hon skriver så fint så fint till mig. Hon tyckte att jag såg ut att må så bra, att jag är så positiv och fylld av energi och glädje. Det var det bästa betyg man kan få av en vän som vet hur jag mår upp och ner när jag sockrar. Tack Sara <3.
Maten då, hur går det med den? Jag har för lite mat i mitt liv nu, jag behöver sponsring på entrecote, och annat fett kött;-) , Så alla som sitter på alldeles för mycket kött, kom hit med det bara:-). Just nu är jag jättehungrig, klockan är 2030, och jag skulle lätt kunna tänka mig att fläska i mig en STOR bit entrecote nu med persiljesmör, nu kommer det inte att bli så, så jag får helt enkelt gå och lägga mig hungrig:-(
Nu har det gått en vecka till sen jag skrev sist.
Livet flyter på som vanligt och jag har fått en lite annan syn på livet sen i lördags.
Vi var på klassfest sen gymnasiet och vi fick höra varandras 20 åriga historia. Mitt liv kändes helt plötsligt ganska bra och enkelt. Mitt hjärta brast i tusen bitar när jag fick höra att en av oss blivit änka , lämnad med två små barn. Ojojoj vad jag helt plötsligt har det bra , kände jag.
Livet går vidare för både henne och för oss andra och på nåt sätt klarar vi ju av det mesta.
Flera stycken på denna klassfest är vänner som jag träffar ofta och flera av dom är mina fina "socker"vänner;-)
Det var så härligt att få göra en meny(ja det var jag som gjorde det)som var anpassad efter oss. Jag hade en sån inspiration att skapa en måltid som skulle vara god och nyttig och utan socker. Önskar att jag hade en bild på bordet där buffén stod, den var ganska snygg om jag får säga det själv. Buffén bestod av ett stort fat med sallad, dubbelmarinerad kyckling, dubbelmarinerad fläskfilé med citron, ruccolasås, kantarellsås, potatis och morotsklyftor i ugn för dom som fick äta;-), baguetter, och lchf knäckebröd som Veronica bakat, kanske det godaste bröd jag ätit på länge;-) . Till efterrätt åt vi lchf chokladmousse , jordgubbar och blåbär från Solveig, och grädde. Sen serverades nötter och chips och en STOR FRESTANDE SKÅL MED GODIS, ganska bra att utsättas för det faktiskt. Så vi surrade och surrade och jag gick och la mig kl 3.
Detta innebar att min man för första gången sen han blev pappa, inte blev uppvaktad på farsdag. Kändes inte bra då jag är väldigt noga med att uppvakta alla som uppvaktas ska. På tal om min man, så har han på dessa veckor vi hållt på med kostbytet loosat 10 kg, grattis till han;-) Nej jag är inte bitter, inte då. Jag får vara nöjd med mina 3 kg;-). Känns såklart lite surt men jag är ju medveten om det, så jag vet att det tar lång lång tid för mig att få kroppen att släppa vikt.
Men jag fick ett så fint sms av min fina vän Sara idag, jag har inte träffat henne på länge och efter en kaffekopp och en massa surr åkte hon hem och jag fick världens finaste sms av henne. Andra gången på kort tid som hon skriver så fint så fint till mig. Hon tyckte att jag såg ut att må så bra, att jag är så positiv och fylld av energi och glädje. Det var det bästa betyg man kan få av en vän som vet hur jag mår upp och ner när jag sockrar. Tack Sara <3.
Maten då, hur går det med den? Jag har för lite mat i mitt liv nu, jag behöver sponsring på entrecote, och annat fett kött;-) , Så alla som sitter på alldeles för mycket kött, kom hit med det bara:-). Just nu är jag jättehungrig, klockan är 2030, och jag skulle lätt kunna tänka mig att fläska i mig en STOR bit entrecote nu med persiljesmör, nu kommer det inte att bli så, så jag får helt enkelt gå och lägga mig hungrig:-(
tisdag 6 november 2012
Bättre vecka!
Hej och hå!
Förra veckan var tuff då jag hade huvudvärk i flera dagar och på det, en trevlig hosta som satte sig på mina lungor, fick så grymt ont i lungorna och det liknar nästan astma. Den hostan är fortfarande kvar och det känns lite märkligt att inte känna sig förkyld och ändå ha sån konstig hosta.
Förutom det så mår jag riktigt bra! Kosten funkar bra och jag känner mig så stark. Vi är ett gäng nu, med liknande problem och vi peppar varandra, vilket underlättar såklart. Det är så skönt att inte känna sig ensam om sitt problem. All kärlek till er, åh vilka fina människor ni är ser ni, helt underbara humoristiska, glada, spralliga tjejer.
Jag står fast vid att det bara finns ett sätt att gå efter för att klara detta, och det är att vara stenhård och inte fuska, det går liksom inte att tro att lite godis eller lite fika eller en liten middag med fusk kan funka.
Åh nu pratar jag ju utifrån en sockermissbrukares perspektiv, åh det är ju det denna blogg handlar om;-)
Det är så många som försöker ge goda råd om att man kan äta det och det, men det finns ingen annan än jag själv eller nån i samma sits som kan föra en diskussion om detta.
Till och med min psykolog försöker påverka mig i hur jag kan äta för att må bra, men se där skiljer sig våra åsikter med råge. Hon är en fantastisk psykolog och jag har haft en enorm tur som fått möjligheten att gå hos henne, men min kost och mitt sockerberoende förstår hon sig inte på :-).
Ganska sjukt, de senaste veckorna jag gått dit sen jag slutade med socker, sätter jag mig ner och känner att vad ska jag prata om idag, åh vad har hänt sen förra veckan???
Konflikterna här hemma har minskat drastiskt och jag har inte alls samma heta temperament som när jag sockrar.
Jag har en vän, som jag känt länge som jag tycker väldigt mycket om, som kämpat lika länge som mig, med övervikt hela livet och ett evigt pendlande upp och ner, som fått en nytändning sen en vecka tillbaks, mkt tack vare bloggen, och peppet att sluta helt med socker och börja äta rätt. Jag vill hylla dig fina DU som tagit tag i ditt liv igen och kämpar på stenhårt nu. Åh jag blev så glad häromdagen när DU skrev att fy fasen va skönt att må bra och ha koll på maten. Jag är grymt stolt över DIG, åh DU är verkligen värd att få må bra.
Tänk va sjukt att må så bra när man sköter sig och känna att det går så bra med allt i livet, bara man sköter kosten, åh att man inte fattar det när man brakar ihop och börjar äta fel, att det är den här lilla detaljen som gör hela skillnaden. Åh fy att det ska vara så sjukt, att man hela livet blivit itutad att den enda belöningen och det enda tröstet som finns är sötsaker och skitmat!!!!!
Vikten ska jag också skriva om idag för att få andra att förstå, hur segt det är när man missbrukat och jojobantat hela livet. Har inte riktigt koll på räkningen men jag tror att det gått 4 veckor nu som jag strikt följt det sätt som min kropp mår bra av. Med tanke på hur mycket skit jag undvikit, borde vågen visa mer minus än vad den gör. Sista 2 veckorna har jag pendlat ner 1 kg, upp 1 kg, ner 1 kg upp 1 kg hela tiden. Åh det är nog så det måste vara, allt beror på hur mycket jag stressar över hur det går, hur ofta jag får gå på toan, vad jag stoppat i mig av det jag ska äta o.sv .
Jag märker på min lösa del av kroppen, dvs magen, alltså den magen som är långt nedanför den magen som normalviktiga har, att den dragit ihop sig enormt mycket. Jag märker det på min Bh att det krymper, vilket i mitt fall är positivt, kanske för andra negativt, att man tappar vikt och mått där man inte vill tappa;) i mitt fall är det bara skönt att det försvinner även där, då gudarna ska veta att det inte är så bekvämt att bära på tung byst;-) Det är bara killar som tycker att det är käckt med stor byst;-). Alla som känner mig, känner även till min humor, så jag bjuder på det.
Så tillbaks till vikthysterin, när man vill att det ska gå fort, fort, fort, att tappa det som man byggt upp under hela sitt liv. Min friska hjärna fattar ju detta, att det borde ta minst ett år att bli av med mycket vikt, om man samlat länge, men den mindre friska sidan, vill ju se resultat helst varje dag. Denna gången tar jag detta med ro och peppar mig själv att det enda viktiga är att må bra, äta det kroppen vill ha och göra andra saker som jag mår bra av. Jag vill peppa andra också att förstå det, att det måste få ta tid, och att kroppen måste få lugn och ro att landa och känna sig trygg med den nya livsstilen.
Det är också viktigt att ta en dag i sänder, att varje dag bestämma, att idag blir det en bra dag och idag ska jag sköta om mig och min kropp. Jag får gång på gång påminnelser om att vi måste ta vara på nuet, överallt runt oss händer det saker som gör att man förstår att ingen vet hur länge vi får vara frisk och leva livet.
Idag tex har jag tittat på 2 avsnitt av SOS barnbyar, där ett gäng kändisar åkt till Afrika och träffat barn som är helt övergivna och som lever i missär. Då skäms man, när man inser vilket lyxliv vi lever, vi medelSvenssons. Ofta får jag också besked om att människor i min närhet drabbas av olika sjukdomar, åh varje gång får jag en tankeställare. Vi måste försöka leva livet medan vi kan.
Jag är väldigt lyckligt lottad som har det liv jag har och som har fått förmånen att få 4 friska underbara barn under mina vingar. Jag gör allt jag kan för att dom ska få ett bra liv och sunda tips och råd. Jag har helt underbara vänner som jag är väldigt rädd om. Jag har en egen familj, min ursprungsfamilj och hela min mans familj, åh alla är dom, dom finaste av dom fina. Åh trots många tunga år, och en hel del krämpor och endel elände så kan jag ändå känna att jag har det bra, ja jag har inget jobb, vilket många tycker är konstigt, men jag känner så starkt att jag kommer att få det jobb som är ämnat för mig, så jag ser ingen panik i det. Jag får helt enkelt se det som att jag fått förmånen att vara med mina barn under deras första år, jag menar, jag behöver inte ångra att jag inte fanns när dom var små;-)! Jag har det så bra helt enkelt;-).
Så, min man sa innan han gick och lade sig, att han inte kunde förstå hur jag kunde skriva så mycket i min blogg, hihi, nu får han läsa en hel novell när han vaknar.
Kanske lika bra att tanten går och lägger sig nu, för att vakna i morgon och ta tag i en ny dag, med nya utmaningar.
Sov gott!
Förra veckan var tuff då jag hade huvudvärk i flera dagar och på det, en trevlig hosta som satte sig på mina lungor, fick så grymt ont i lungorna och det liknar nästan astma. Den hostan är fortfarande kvar och det känns lite märkligt att inte känna sig förkyld och ändå ha sån konstig hosta.
Förutom det så mår jag riktigt bra! Kosten funkar bra och jag känner mig så stark. Vi är ett gäng nu, med liknande problem och vi peppar varandra, vilket underlättar såklart. Det är så skönt att inte känna sig ensam om sitt problem. All kärlek till er, åh vilka fina människor ni är ser ni, helt underbara humoristiska, glada, spralliga tjejer.
Jag står fast vid att det bara finns ett sätt att gå efter för att klara detta, och det är att vara stenhård och inte fuska, det går liksom inte att tro att lite godis eller lite fika eller en liten middag med fusk kan funka.
Åh nu pratar jag ju utifrån en sockermissbrukares perspektiv, åh det är ju det denna blogg handlar om;-)
Det är så många som försöker ge goda råd om att man kan äta det och det, men det finns ingen annan än jag själv eller nån i samma sits som kan föra en diskussion om detta.
Till och med min psykolog försöker påverka mig i hur jag kan äta för att må bra, men se där skiljer sig våra åsikter med råge. Hon är en fantastisk psykolog och jag har haft en enorm tur som fått möjligheten att gå hos henne, men min kost och mitt sockerberoende förstår hon sig inte på :-).
Ganska sjukt, de senaste veckorna jag gått dit sen jag slutade med socker, sätter jag mig ner och känner att vad ska jag prata om idag, åh vad har hänt sen förra veckan???
Konflikterna här hemma har minskat drastiskt och jag har inte alls samma heta temperament som när jag sockrar.
Jag har en vän, som jag känt länge som jag tycker väldigt mycket om, som kämpat lika länge som mig, med övervikt hela livet och ett evigt pendlande upp och ner, som fått en nytändning sen en vecka tillbaks, mkt tack vare bloggen, och peppet att sluta helt med socker och börja äta rätt. Jag vill hylla dig fina DU som tagit tag i ditt liv igen och kämpar på stenhårt nu. Åh jag blev så glad häromdagen när DU skrev att fy fasen va skönt att må bra och ha koll på maten. Jag är grymt stolt över DIG, åh DU är verkligen värd att få må bra.
Tänk va sjukt att må så bra när man sköter sig och känna att det går så bra med allt i livet, bara man sköter kosten, åh att man inte fattar det när man brakar ihop och börjar äta fel, att det är den här lilla detaljen som gör hela skillnaden. Åh fy att det ska vara så sjukt, att man hela livet blivit itutad att den enda belöningen och det enda tröstet som finns är sötsaker och skitmat!!!!!
Vikten ska jag också skriva om idag för att få andra att förstå, hur segt det är när man missbrukat och jojobantat hela livet. Har inte riktigt koll på räkningen men jag tror att det gått 4 veckor nu som jag strikt följt det sätt som min kropp mår bra av. Med tanke på hur mycket skit jag undvikit, borde vågen visa mer minus än vad den gör. Sista 2 veckorna har jag pendlat ner 1 kg, upp 1 kg, ner 1 kg upp 1 kg hela tiden. Åh det är nog så det måste vara, allt beror på hur mycket jag stressar över hur det går, hur ofta jag får gå på toan, vad jag stoppat i mig av det jag ska äta o.sv .
Jag märker på min lösa del av kroppen, dvs magen, alltså den magen som är långt nedanför den magen som normalviktiga har, att den dragit ihop sig enormt mycket. Jag märker det på min Bh att det krymper, vilket i mitt fall är positivt, kanske för andra negativt, att man tappar vikt och mått där man inte vill tappa;) i mitt fall är det bara skönt att det försvinner även där, då gudarna ska veta att det inte är så bekvämt att bära på tung byst;-) Det är bara killar som tycker att det är käckt med stor byst;-). Alla som känner mig, känner även till min humor, så jag bjuder på det.
Så tillbaks till vikthysterin, när man vill att det ska gå fort, fort, fort, att tappa det som man byggt upp under hela sitt liv. Min friska hjärna fattar ju detta, att det borde ta minst ett år att bli av med mycket vikt, om man samlat länge, men den mindre friska sidan, vill ju se resultat helst varje dag. Denna gången tar jag detta med ro och peppar mig själv att det enda viktiga är att må bra, äta det kroppen vill ha och göra andra saker som jag mår bra av. Jag vill peppa andra också att förstå det, att det måste få ta tid, och att kroppen måste få lugn och ro att landa och känna sig trygg med den nya livsstilen.
Det är också viktigt att ta en dag i sänder, att varje dag bestämma, att idag blir det en bra dag och idag ska jag sköta om mig och min kropp. Jag får gång på gång påminnelser om att vi måste ta vara på nuet, överallt runt oss händer det saker som gör att man förstår att ingen vet hur länge vi får vara frisk och leva livet.
Idag tex har jag tittat på 2 avsnitt av SOS barnbyar, där ett gäng kändisar åkt till Afrika och träffat barn som är helt övergivna och som lever i missär. Då skäms man, när man inser vilket lyxliv vi lever, vi medelSvenssons. Ofta får jag också besked om att människor i min närhet drabbas av olika sjukdomar, åh varje gång får jag en tankeställare. Vi måste försöka leva livet medan vi kan.
Jag är väldigt lyckligt lottad som har det liv jag har och som har fått förmånen att få 4 friska underbara barn under mina vingar. Jag gör allt jag kan för att dom ska få ett bra liv och sunda tips och råd. Jag har helt underbara vänner som jag är väldigt rädd om. Jag har en egen familj, min ursprungsfamilj och hela min mans familj, åh alla är dom, dom finaste av dom fina. Åh trots många tunga år, och en hel del krämpor och endel elände så kan jag ändå känna att jag har det bra, ja jag har inget jobb, vilket många tycker är konstigt, men jag känner så starkt att jag kommer att få det jobb som är ämnat för mig, så jag ser ingen panik i det. Jag får helt enkelt se det som att jag fått förmånen att vara med mina barn under deras första år, jag menar, jag behöver inte ångra att jag inte fanns när dom var små;-)! Jag har det så bra helt enkelt;-).
Så, min man sa innan han gick och lade sig, att han inte kunde förstå hur jag kunde skriva så mycket i min blogg, hihi, nu får han läsa en hel novell när han vaknar.
Kanske lika bra att tanten går och lägger sig nu, för att vakna i morgon och ta tag i en ny dag, med nya utmaningar.
Sov gott!
fredag 2 november 2012
I´m still alive;-)
Hoppsan!
Nu har ni saknat mig va??
Jag har varit mamma på heltid denna vecka och inte hittat nån tid eller haft tillgång till datorn på hela tiden.
Jag sköter min kost men har pendlat lite hit och dit med vad och hur jag äter.
Jag har kommit fram till att jag mår bäst om jag äter mycket kött och ganska tung mat.
Jag blir mer sugen och ostadig i mitt humör om jag bara äter ägg och skinka och sånt.
Så jag söker en sponsor på entrecote eller nåt annat fett gott kött!! Någon frivillig????
Det är väl det som är nackdelen med denna kost, att det är lite dyrare att äta, men åh andra sidan försvinner ju mycket pengar när man köper godis, godis, godis och chips och dricka osv.
Så i måndags var vi på Ikea, jag och dom stora barnen och Karin och Emma, väldigt trevligt. Dålig matdag men, sen hem i snöslask och direkt till bästaste Veronica på hälsokväll. Kom precis i tid och fick med mig många av mina allra närmaste vänner. En mycket intressant föreläsning där vi fick lära oss både ett och annat. Alla fick kolla vilken kroppstyp dom är och fick en beskrivning på vad man ska äta för just den kroppstypen och vad man bör undvika:-) Inte alla var lika nöjda över det.
Sen gjorde vi en muskeltest som många var lite skeptisk till, men jag tror dom flesta gick hem och var ganska övertygade att det funkar.
Så dom sista 2 dagarna har varit jobbiga pga en fruktansvärd huvudvärk som borde ha kommit för 3 veckor sedan, men det är nog kanske nåt hormonellt, åh det går över snart.
Nu önskar jag alla mina fina vänner som startat på ny kula med kosten, all lycka,¨åh mitt tips är att ät mkt från morgonen så att inte hungern tar över och låt bli vågen ett tag, det tar tid och ska man få kroppen att släppa 20-30 kg så kommer det att ta upp till ett år, åh om man väger sig flera gånger om dan i ett år så blir det väldigt mycket stress för kroppen. Tänk istället på att DU ska må bra och äta det DU blir stabil av.
Puss och kram!
Nu har ni saknat mig va??
Jag har varit mamma på heltid denna vecka och inte hittat nån tid eller haft tillgång till datorn på hela tiden.
Jag sköter min kost men har pendlat lite hit och dit med vad och hur jag äter.
Jag har kommit fram till att jag mår bäst om jag äter mycket kött och ganska tung mat.
Jag blir mer sugen och ostadig i mitt humör om jag bara äter ägg och skinka och sånt.
Så jag söker en sponsor på entrecote eller nåt annat fett gott kött!! Någon frivillig????
Det är väl det som är nackdelen med denna kost, att det är lite dyrare att äta, men åh andra sidan försvinner ju mycket pengar när man köper godis, godis, godis och chips och dricka osv.
Så i måndags var vi på Ikea, jag och dom stora barnen och Karin och Emma, väldigt trevligt. Dålig matdag men, sen hem i snöslask och direkt till bästaste Veronica på hälsokväll. Kom precis i tid och fick med mig många av mina allra närmaste vänner. En mycket intressant föreläsning där vi fick lära oss både ett och annat. Alla fick kolla vilken kroppstyp dom är och fick en beskrivning på vad man ska äta för just den kroppstypen och vad man bör undvika:-) Inte alla var lika nöjda över det.
Sen gjorde vi en muskeltest som många var lite skeptisk till, men jag tror dom flesta gick hem och var ganska övertygade att det funkar.
Så dom sista 2 dagarna har varit jobbiga pga en fruktansvärd huvudvärk som borde ha kommit för 3 veckor sedan, men det är nog kanske nåt hormonellt, åh det går över snart.
Nu önskar jag alla mina fina vänner som startat på ny kula med kosten, all lycka,¨åh mitt tips är att ät mkt från morgonen så att inte hungern tar över och låt bli vågen ett tag, det tar tid och ska man få kroppen att släppa 20-30 kg så kommer det att ta upp till ett år, åh om man väger sig flera gånger om dan i ett år så blir det väldigt mycket stress för kroppen. Tänk istället på att DU ska må bra och äta det DU blir stabil av.
Puss och kram!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)