Fredag!!

Jaha då var det helg då strax. Fredagen har börjat bra, jag har varit och klippt mig hos den bästa av alla frisörer, Björn på Petterssons i Bjästa:-) Han vet hur mitt hår fungerar och har tålamod med alla mina egna experiment, när jag färgar och håller på:-) Skönt att ha en sån frisör. Fixade till mina buskögonbryn också, så nu känner jag mig som en ny människa:-)

Så min sockerfria resa har börjat strålande, som jag skrev igår har min degmage dragit ihop sig nåt otroligt, och det betyder ju att jag byggt upp den med bröd och godis, eftersom den försvinner nu;-)
Det som jag inte visste och inte trodde heller är att jag tappat 3 hela kg på 10 dar, det är jag jättenöjd med!
Man behöver en liten kick i början för att orka fortsätta och tycka att det är värt det. Så nu känns det lättare att fortsätta och jag måste erkänna att det är väldigt lugnt på hemmafronten också, jag är så jämn och fin i humöret så;-). Tror att mina barn känner det och framförallt min man.

PÅ tal om min man, han har fått stå ut med mycket under alla dom 12 år,(shit va länge vi varit tillsammans, vart tog dom åren vägen??), vi känt varann. Tror ingen i sin vildaste fantasi kan förstå hur mycket tjorv det varit i vårt liv tillsammans.

Tänk er själva, vi träffades, två vilsna själar, med mycket jobbigt i bagaget, strax innan midsommar 2000, jag mådde inte alls bra då och hade mycket jobbigt bakom mig, och mitt fullt utvecklade sockermissbruk. Galen som vi var, tänkte vi inte så mycket och vips kom våran älskade Caisa till! Åh detta kan ju i många människors tankar vara helt galet, att bestämma , att ja vi vill bli föräldrar och vi kommer att klara detta. Ingen av oss tänkte nånsin nåt annat, utan det var så självklart att hon skulle komma till oss.

Åh denna underbara flicka, som sen kom till oss 5 April 2001, har skänkt oss så mycket kärlek och glädje, och vi har aldrig varit så lyckliga som den dagen hon kom fram. Denna kloka , fina tjej, som var det snällaste barn man kunde tänka sig, gjorde vårt liv komplett.

Jag har velat haft barn sedan 18 års ålder, men som tur var, måste man säga, dröjde det till rätt avelshanne dök upp.

Sen har detta avlande fortsatt, och vi är välsignade som lyckats få 4 underbara tjejer i vårt liv. Thea kom 1.5 år senare, även hon en helt underbar, tokig, sprallig busunge, som blev storasysters favorit på en gång, åh detta har fortsatt genom hela deras liv. Dom har varit dom bästa vännerna och har i princip aldrig bråkat med varandra, dom har sovit tillsammans, busat, klätt ut sig, showat och alltid hållit sams. Många undrar om dom inte bråkar och kastar grejer på varann och slåss, men det har aldrig hänt, och det är underbart att se.

2005 tog vi ett stort vågat beslut och lämnade trygga Gimåt och vårt fina hus, och flyttade ut på vischan, ut på landet till ett stort underbart gammalt hus från 1906. Många tyckte nog att vi var galna, men i ärlighetens namn kan jag säga att vi aldrig ångrat en sekund att vi gjorde detta. Barnen var i rätt ålder för att flyttas, åh det jobbigaste var att lämna våran älskade "storasyster" Eve, vår underbara granne som fortfarande är våra barns syster, och att lämna Theas älskade dagmamma Susanne.

Strax innan flytten blev våran nästa älskling till, och flyttade med oss i magen till Nässjö, fina Yrla som föddes en snöstormsnatt i slutet av mars 2006,  20 min efter vi kom in på BB, bråttom hade hon och hon har verkligen tillfört mycket skratt och glädje i vårt liv och är en sån speciell och rolig tjej, som redan som nu 6 åring är lite mer tonåring än sin största storasyster:-) Hon flyger upp på morgonen och packar väskan och klär noggrant på sig den snyggaste outfit hon kan och skapar dom mest fantasifulla frisyrer man kan tänka sig;-) 


Så, där tyckte kanske många att det hade kunnat räckt med barn..... men se det tyckte tydligen inte vi, för i okt 2008, kom våran underbara Beata till världen, åh ja vad ska man säga om henne? Hon är solen i vårt liv, kärlek med stort K sprider hon runt oss, hon är KÄRLEK helt enkelt. Åh vi har nu 4 tjejer runt oss dagligen och jag kan inte tycka att det är speciellt jobbigt. Vi har 4 underbara barn som bara ger och ger och som klarar av att finnas i denna familj som faktiskt har det ganska tufft  emellanåt, när jag inte mår bra.

Så tillbaks till min man, Fredrik, som sliter och har slitit livet ur sig för att jobba och få in pengar till oss,  samtidigt som han måste leva med ångesten att inte finnas här hemma och hjälpa mig när jag inte orkar. Tror inte det finns nån som skulle stått ut med detta, förutom han. Han är den mest genomsnälla människa jag känner, och jag är lyckligt lottad som träffade honom, så TACK FREDRIK FÖR ATT DU STÅR UT MED MIG.

Nu har jag suttit här och skrivit bort dagen och snart är det dags att hämta dom små liven och åka in till stan med hela skocken, vilket är en utmaning;-) Caisa ska till optikern och kolla synen, hon har huvudvärk varje dag. Sen ska vi försöka hitta skor till dom stora tjejerna, vilket också kan va en utmaning, då det är lätt att alla vill ha minst ett par skor;-) åh kanske mamman också;-).

Vi avslutar kvällen med att åka till farmor och farfar på middag, då våran mästerkock spelar på hockeyn ikväll!

Trevlig helg!