Stiltje!

Hallå!
Veckorna bara flyger fram och tydligen mina sockerfria dagar med då, vilket är bra naturligtvis!
Jag har så många runt mig nu som kämpar liksom jag så jag tror det går lättare då, man känner sig inte så ensam. Att min man kämpar med mig gör ju inte saken sämre. Jag önskar jag kunde dela med mig av hur stabil jag är i humöret, typ att ni flyttar in i mitt huvud för att känna skillnaden, när jag sockrar och inte. Jag mår så jäkla bra helt enkelt. Önskar att jag alltid skulle må så här. Tänk OM allt mitt lidande sen jag var tonåring, beror på sockerberoendet??????? Vilket jäkla vansinne att ha hållt på i så många år med illamående, och det kanske hade kunnat lösas genom rätt kost redan då!!! Jag var ju så inne på det här med kost och utrensning av kroppen redan för 20 år sedan, men det var inte så inne då så det rann ut i sanden tills nästa gång jag tog tag i det.

Har fått höra många ggr att jag bara påbörjar saker och att det inte leder till nånting, men ack jag tror dom har fel. Jag har lärt mig så oerhört mycket som hjälper mig hela tiden och som också tydligen hjälper många andra i samma situation, så jag tror dom hade fel. Jag känner mig som en vinnare som i allafall kämpar och kämpar och tar tag i problem, ibland lyckas det och ibland inte, men jag försöker lösa mina problem och mitt illamående och jag är öppen för förslag och jag fördömmer inte andras idéer.

Jag är oerhört stolt också över flera personer i min omgivning som kämpar varje dag för att få må bra eller i alla fall bättre. Ni får en Silverstjärna av mig, åh det är bara för att jag tycker bättre om silver än guld.
Nu ska jag ta hand om mitt fröbröd som jag fick ett ryck och bakade kl 22 ikväll, inte helller likt mig, att köra igång ett bak, inte alls egentligen, men framförallt inte klockan 22 på kvällen:-)

Sov så gott alla fina vänner!