Bättre vecka!

Hej och hå!

Förra veckan var tuff då jag hade huvudvärk i flera dagar och på det, en trevlig hosta som satte sig på mina lungor, fick så grymt ont i lungorna och det liknar nästan astma. Den hostan är fortfarande kvar och det känns lite märkligt att inte känna sig förkyld och ändå ha sån konstig hosta.

Förutom det så mår jag riktigt bra! Kosten funkar bra och jag känner mig så stark. Vi är ett gäng nu, med liknande problem och vi peppar varandra, vilket underlättar såklart. Det är så skönt att inte känna sig ensam om sitt problem. All kärlek till er, åh vilka fina människor ni är ser ni, helt underbara humoristiska, glada, spralliga tjejer.

Jag står fast vid att det bara finns ett sätt att gå efter för att klara detta, och det är att vara stenhård och inte fuska, det går liksom inte att tro att lite godis eller lite fika eller en liten middag med fusk kan funka.

Åh nu pratar jag ju utifrån en sockermissbrukares perspektiv, åh det är ju det denna blogg handlar om;-)
Det är så många som försöker ge goda råd om att man kan äta det och det, men det finns ingen annan än jag själv eller nån i samma sits som kan föra en diskussion om detta.
Till och med min psykolog försöker påverka mig i hur jag kan äta för att må bra, men se där skiljer sig våra åsikter med råge. Hon är en fantastisk psykolog och jag har haft en enorm tur som fått möjligheten att gå hos henne, men min kost och mitt sockerberoende förstår hon sig inte på :-).

Ganska sjukt, de senaste veckorna jag gått dit sen jag slutade med socker, sätter jag mig ner och känner att vad ska jag prata om idag, åh vad har hänt sen förra veckan???
Konflikterna här hemma har minskat drastiskt och jag har inte alls samma heta temperament som när jag sockrar.

Jag har en vän, som jag känt länge som jag tycker väldigt mycket om, som kämpat lika länge som mig, med övervikt hela livet och ett evigt pendlande upp och ner, som fått en nytändning sen en vecka tillbaks, mkt tack vare bloggen, och peppet att sluta helt med socker och börja äta rätt. Jag vill hylla dig fina DU som tagit tag i ditt liv igen och kämpar på stenhårt nu. Åh jag blev så glad häromdagen när DU skrev att fy fasen va skönt att må bra och ha koll på maten. Jag är grymt stolt över DIG, åh DU är verkligen värd att få må bra.

Tänk va sjukt att må så bra när man sköter sig och känna att det går så bra med allt i livet, bara man sköter kosten, åh att man inte fattar det när man brakar ihop och börjar äta fel, att det är den här lilla detaljen som gör hela skillnaden. Åh fy att det ska vara så sjukt, att man hela livet blivit itutad att den enda belöningen och det enda tröstet som finns är sötsaker och skitmat!!!!!

Vikten ska jag också skriva om idag för att få andra att förstå, hur segt det är när man missbrukat och jojobantat hela livet. Har inte riktigt koll på räkningen men jag tror att det gått 4 veckor nu som jag strikt följt det sätt som min kropp mår bra av. Med tanke på hur mycket skit jag undvikit, borde vågen visa mer minus än vad den gör. Sista 2 veckorna har jag pendlat ner 1 kg, upp 1 kg, ner 1 kg upp 1 kg hela tiden. Åh det är nog så det måste vara, allt beror på hur mycket jag stressar över hur det går, hur ofta jag får gå på toan, vad jag stoppat i mig av det jag ska äta o.sv .

Jag märker på min lösa del av kroppen, dvs magen, alltså den magen som är långt nedanför den magen som normalviktiga har, att den dragit ihop sig enormt mycket. Jag märker det på min Bh att det krymper, vilket i mitt fall är positivt, kanske för andra negativt, att man tappar vikt och mått där man inte vill tappa;) i mitt fall är det bara skönt att det försvinner även där, då gudarna ska veta att det inte är så bekvämt att bära på tung byst;-) Det är bara killar som tycker att det är käckt med stor byst;-). Alla som känner mig, känner även till min humor, så jag bjuder på det.

Så tillbaks till vikthysterin, när man vill att det ska gå fort, fort, fort, att tappa det som man byggt upp under hela sitt liv. Min friska hjärna fattar ju detta, att det borde ta minst ett år att bli av med mycket vikt, om man samlat länge, men den mindre friska sidan, vill ju se resultat helst varje dag. Denna gången tar jag detta med ro och peppar mig själv att det enda viktiga är att må bra, äta det kroppen vill ha och göra andra saker som jag mår bra av. Jag vill peppa andra också att förstå det, att det måste få ta tid, och att kroppen måste få lugn och ro att landa och känna sig trygg med den nya livsstilen.


Det är också viktigt att ta en dag i sänder, att varje dag bestämma, att idag blir det en bra dag och idag ska jag sköta om mig och min kropp. Jag får gång på gång påminnelser om att vi måste ta vara på nuet, överallt runt oss händer det saker som gör att man förstår att ingen vet hur länge vi får vara frisk och leva livet.
Idag tex har jag tittat på 2 avsnitt av SOS barnbyar, där ett gäng kändisar åkt till Afrika och träffat barn som är helt övergivna och som lever i missär. Då skäms man, när man inser vilket lyxliv vi lever, vi medelSvenssons. Ofta får jag också besked om att människor i min närhet drabbas av olika sjukdomar, åh varje gång får jag en tankeställare. Vi måste försöka leva livet medan vi kan.

Jag är väldigt lyckligt lottad som har det liv jag har och som har fått förmånen att få 4 friska underbara barn under mina vingar. Jag gör allt jag kan för att dom ska få ett bra liv och sunda tips och råd. Jag har helt underbara vänner som jag är väldigt rädd om. Jag har en egen familj, min ursprungsfamilj och hela min mans familj, åh alla är dom, dom finaste av dom fina. Åh trots många tunga år, och en hel del krämpor och endel elände så kan jag ändå känna att jag har det bra, ja jag har inget jobb, vilket många tycker är konstigt, men jag känner så starkt att jag kommer att få det jobb som är ämnat för mig, så jag ser ingen panik i det. Jag får helt enkelt se det som att jag fått förmånen att vara med mina barn under deras första år, jag menar, jag behöver inte ångra att jag inte fanns när dom var små;-)! Jag har det så bra helt enkelt;-).

Så, min man sa innan han gick och lade sig, att han inte kunde förstå hur jag kunde skriva så mycket i min blogg, hihi, nu får han läsa en hel novell när han vaknar.

Kanske lika bra att tanten går och lägger sig nu, för att vakna i morgon och ta tag i en ny dag, med nya utmaningar.

Sov gott!