fredag 30 september 2011
Fredag ! Lika med fredagsmys!
Ja, vad ska man säga? Har handlat godis till ett kalas i morgon och det är alltid lika jobbigt. Kan tänka mig att det är ungefär som för en alkoholist att gå Im på systemet och handla en massa och ta hem det och ge det till någon annan. Usch, har tittat ner i påsen och blir så sugen att ta lite!!! Men som tur är så håller jag mig, tänker på sveket mot mig själv om jag faller för frestelsen! Ångesten som skulle komma om jag skulle äta! I morgon åker jag därför hemifrån när det vankas kalas , dels för frestelser och dels för livet med en hop glada flickor som ska kalasa, tur maken är hemma så han får ta hand om det:)! Nu ska jag sova! Tjing!!
torsdag 29 september 2011
Nåt positivt:)
Hej!
Åh vilka fina kommentarer jag fått sen igår kväll :) Det värmer i mitt hjärta att så många bryr sig om mig. Tänkte idag att jag skulle skriva nånting positivt:). Som jag skrev har jag hållt mig sockerfri sen 1 sept, och vågen visar nu minus 5 kg vilket känns oerhört skönt!! Vägen är lång tills jag är där jag var för ett år sedan, men jag väljer att se vad som försvunnit på en månad istället för hur mycket som är kvar :). Det visar också att det går bara man låter bli att fuska! Jag vill tacka mina fina killar M och À för att ni inspirerar mig att välja nolltolerans! Jag vet att det bara finns en väg att följa, om man har ett beroende. Det går inte att bestämma att man ska äta godis eller kakor eller pizza eller chips eller bröd någon gång ibland om man har en beroendesjukdom, precis som det inte går att dricka några öl eller lite sprit om man lider av sjukdomen alkoholist, eller att knarka litegrann om man är narkoman! Jag blir galen på människor som försöker få mig att ta en liten kaka eller ta efterrätt om man är på en fest där det bjuds på trerättersmeny!!!! Det är så skönt att varje kväll gå och lägga sig och veta att man inte har nåt att ha ångest över, att man än en dag lyckats hålla sig från alla frestelser som finns runtomkring hela tiden.
Nu till ett tips för andra som är i samma sits som mig :
Boka en tid hos Veronica Sehlberg sehlin, som är näringsterapeut! Hos henne kan man skicka iväg tester till ett lab där man får se exakt vad man har för brister i kroppen på olika ämnen och vad man ska tillföra kroppen. Hon kan också kolla vad man har för kroppstyp och vad man ska äta och inte äta för sorts mat för att kroppen ska må bra. Jag tror att många äter helt fel mat och då är det helt omöjligt att få en idealvikt hur mycket man än försöker äta för att gå ner i vikt! Många som har symtom som inte nån kan förklara vad det beror på, tex värk i leder , psykiska besvär, fibromyalgi osv, kan med hjälp av rätt kost och vitaminer och mineraler bli helt symtomfri! Detta med näringsterapi är inte på något sätt nåt flum utan helt enkelt sunt förnuft varför vi blivit så sjuka i kropp och själ efter många års felätande! Hennes nummer är 070-3646837! Det var dagens tips från mig ! Lycka till för den som provar. Åh kom ihåg en viktig tanke, det må vara dyrt och ta lång tid att bli frisk, men det är också väldigt dyrt att äta en massa skit och att vara sjukskriven och framförallt väldigt jobbigt att bära på både vikt och ångest!!
onsdag 28 september 2011
6 månader senare och 20 kg upp:(
Ja vad fasen ska jag börja?
Såhär är det! Jag har än en gång gjort en djupdykning och denna gången värre än nånsin! Jag tog helt enkelt beslutet att leva som vanligt, ja alltså det som för många är vardag. Jag började äta vanlig mat och dryck och la undan det som jag egentligen står för och tror på! Det kunde inte blivit värre än det blev. Jag har under detta halvår ätit allt som min kropp och mitt psyke absolut inte tål och allt har rasat i en väldig fart! Jag har ätit och ätit och tillåtit mig själv att i princip äta godis och skit varje dag och kväll. Jag har smygätit chokladbitar av alla de slag vilket resulterat i att allt jag gick ner kom tillbaka. Jag har fallit djupt, djupt och det har resulterat i att jag är sjukskriven från jobb och tom från mina barn! Många långa samtal hos läkare och flera mediciner insatta. Jag har sedan 1 augusti isolerat mig i ett sovrum och använt öronproppar för att få sova! Hela mitt liv rasade och jag tog den 1 sept beslutet att än en gång plocka bort sockret ur mitt liv! Nu har jag varit sockerfri i snart en månad och livet börjar sakta men säkert komma tillbaka till mig! Tänk vad socker kan förstöra ens liv! Jag kämpar vidare och hoppas kunna inspirera andra till att också ta tag i sitt liv! För min egen del finns inget annat att göra då jag känner att min familj far illa av mitt beteende. Tack alla fina som stöttar mig och alla som hjälper till med barnen när jag inte orkar! Nu hoppas jag kunna hålla igång den här bloggen, kan ju inte vänta 6 månader till innan nästa inlägg:) nu måste jag sova lite, vi hörs!
Såhär är det! Jag har än en gång gjort en djupdykning och denna gången värre än nånsin! Jag tog helt enkelt beslutet att leva som vanligt, ja alltså det som för många är vardag. Jag började äta vanlig mat och dryck och la undan det som jag egentligen står för och tror på! Det kunde inte blivit värre än det blev. Jag har under detta halvår ätit allt som min kropp och mitt psyke absolut inte tål och allt har rasat i en väldig fart! Jag har ätit och ätit och tillåtit mig själv att i princip äta godis och skit varje dag och kväll. Jag har smygätit chokladbitar av alla de slag vilket resulterat i att allt jag gick ner kom tillbaka. Jag har fallit djupt, djupt och det har resulterat i att jag är sjukskriven från jobb och tom från mina barn! Många långa samtal hos läkare och flera mediciner insatta. Jag har sedan 1 augusti isolerat mig i ett sovrum och använt öronproppar för att få sova! Hela mitt liv rasade och jag tog den 1 sept beslutet att än en gång plocka bort sockret ur mitt liv! Nu har jag varit sockerfri i snart en månad och livet börjar sakta men säkert komma tillbaka till mig! Tänk vad socker kan förstöra ens liv! Jag kämpar vidare och hoppas kunna inspirera andra till att också ta tag i sitt liv! För min egen del finns inget annat att göra då jag känner att min familj far illa av mitt beteende. Tack alla fina som stöttar mig och alla som hjälper till med barnen när jag inte orkar! Nu hoppas jag kunna hålla igång den här bloggen, kan ju inte vänta 6 månader till innan nästa inlägg:) nu måste jag sova lite, vi hörs!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)